Premiärtur
Idag har vi tränat inomhus. Boris fick gå kurs idag, hade först tänkt glassa och ta Albin men bestämde mig för lite mer utmaning. Först tränade vi ingångar på plan. Det har jag och Boris tränat massar och skapat bra rutiner för. Jag är mycket nöjd med honom att det även funkade i “skarpare” läge! Sedan blev det två omgångar minilydnad och då havererar han rätt rejält i fria följet. Andra omgången var han helt lost, tror att han var törstig (låg i ett varmt rum och väntade och försökt dricka i alla skålar på väg ut sen).
Edvin fick komma in på slutet och testa banan. Skötte sig utmärkt. Inga fula ord, ingen ragg rest, bara vänlig mot folk och fä.
Vi tog en rejäl promenad i Vedema efteråt. Hundarna sprang i snön och hade allmänt skoj. Plötsligt kom en lös miniatyrbulle springande till oss. Hann koppla Boris och Edvin, Albin hann jag inte få tag på. Mina tre hundar hälsade vänligt på bullterriern. Även där inga fula ord, ingen ragg på nån av hundarna. Boris var mycket trevlig trots att han var i koppel. De sköter sig, grabbarna!
Efteråt körde jag upp på toppen där det fanns mest snö. Satte skidor på fötterna, sele på riesensnusern och sedan en lina mellan mig och snusern. Edvin var vid det här laget mycket spänd på vad som skulle ske och tokskällde konstant. Och då menar jag verkligen TOKSKÄLLDE KONSTANT! Jag försökte att förklara för honom hur jag tänkt mig det hela men han fortsatte att tokskälla konstant, hugga tag i stavarna, försöka knipsa spetsarna på skidorna. välta mig bakifrån, träna slalom mellan mina ben mm mm. Allt samtidigt. Att han inte hörde vad jag försökte säga till honom var inte så konstigt med den ljudnivån och den aktivitetsnivån…
Efter mycket stimmande från Edvins sida och mycket förlorat tålamod från min sida så var vi faktiskt iväg båda två i samma riktning. Visst, riesensnusern roade sig mest med att hugga snö, göra skutt ut mot diket samt fånga pinnar i farten men framåt gick det i alla fall. Efter något mer försvunnet tålamod så slängde jag stavarna, stoppade en boll i fickan och kunde belöna snusern när han väl sprang som han skulle. Nu var vi plötsligt på banan! Avslutade med att lägga bollen, skida bort ett par hundra meter och sedan vända upp mot bollen igen. Fräckt!!!
Nu är draghjälp inbokad så får vi köra bakom ett annat ekipage så tror jag han förstår lite mer vad det går ut på. Kul hade han i alla fall! Och sträckan från bilen och in i huset skrittades…
Känner igen…inte skällandet, men bitmärken i skidspetsarna…jopp! Kellie, skidgalningen som föregick Irra. Heaven on earth = snö, skidor och en matte att dra i hundratjugo genom kurvorna…